hemmafruar och lasagne

I dag har jag funderat över en artikel jag läste i någon tidning, Amelia kanske.
Den handlade om hur våra somrar förändrats eller snarare på hur vi har det på sommaren mot för inte så många år sedan.
Då var det helt vanligt att slänga på en färdigmarinerad flinta på grillen med köpt potatissallad om man fick gäster till sommarstugan, man levde lite enklare enligt artikeln mot nu. I artikel efter artikel läser man olika recept som kräver rätt stor förberedelse timmar innan. Sommarmat att bjuda familjen på. Vackert porslin på vackra linnedukar och andra vackra dekorationer. Och vem gör allt det här då?
Jo vi kvinnor och jo jag själv med. Inte tusan tar jag fram färdigmarinerad flinta och köpt potatissallad när vi får gäster, man pysslar, lagar, förbereder, lägger upp fint och väljer ett gott vin till.
Vad har förändrats tänker jag sen från "förr" på flintastekernas tid?
Är det generellt ett större matintresse och kost medvetenhet i landet?
Ja det tror jag absolut, men jag tror inte det är hela sanningen. Jag tror även trenden med hemmafru idealet smugit sig in här. Vi bakar som aldrig förr, lagar mat som aldrig förr och japp, jag med. Men förfärat läser jag om unga tjejer på nätet som drömmer om att bli hemmafruar.
Unga tjejer som allt de vill i livet är att få barn och pyssla hemma. Vårdnadsbidraget många skriker efter att de önskar få eller att de skulle byggas ut.
Vårdnadsbidraget som extremt få män tar ut, borde döpas om till hemmafrubidraget, för det är precis vad det är.
Faktum är att när vi fick tvillingar - år 2008 och inte 1968-
och maken var föräldraledig i åtta månader efter att först jag varit det lika länge, fick jag kommentarer och frågor om varför jag jobbade redan?
Visste jag inte hur fort de växte upp och jag skulle nog ångra mig senare.
Min man fick aldrig de här frågorna när han började jobba efter att de fötts.
Familjen är självklart viktigt och mina barn det viktigaste jag har, men att ha ett jobb ett yrke och en möjlighet att försörja både dem och mig är en självklarhet.
Jag kan faktiskt göra båda delarna och det är fantastiskt att bo ett land där den möjligheten ges. Sen kan jag laga mat också, för jag tycker det är kul :)

Lunchen i går blev en mustig men rätt enkel Lasagne, gjord på en rätt rinnig köttfärssås med nötfärs ( såklart), rivna morötter, lök, färska champinjoner, lite strimlad bacon, massa vitlök, färska tomater, köttbuljong och kryddor.

Ingredienser

Köttfärssås
500 g nötfärs
100 g champinjoner
100 g rökt fläsk eller bacon
4 mogna tomater
2 burkar krossade tomater
2 msk oxfond
1 dl tomatpure
4 st vitlöksklyftor
2 msk smör
Salt
Svartpeppar
1 knivsudd socker

Lasagneplattor.
1 paket mozzarella
100 g riven ost, gärna Västerbotten.

Finhacka lök och hacka fläsket i strimlor.
Hacka tomaterna
Stek köttfärs, löken och fläsket och champinjonerna.
Pressa ner vitlöken
Häll sedan i de krossade tomaterna, oxfonden, de hackade tomaterna och tomatpuren
Låt koka och smaka av med salt och peppar och sockret
Koka gärna länge, gärna 30-40 minuter


Béchamelsåsen

6 dl mjölk
3 dl vispgrädde
100 g smör
100 g riven valfri ost
1 dl vetemjöl
Muskotnöt
Peppar
Salt


Smält smöret och vispa ner mjölet och vispa den helt klumpfri.
Ha i mjölk och grädde och låt koka upp medan du vispar.
Smaksätt med sal, peppar och muskotnöten.
Ha i den rivna osten och var nu mycket noga med att inte bränna den!

Hemligheten eller tricket att lyckas med en god lasagne är mycket béchamelsås tycker jag och en rätt rinnig köttfärssås.
Ta en ugnssäker form och börjar med ett lager béchamelsås i botten. Varva sedan med plattor och köttfärs och
béchamelsåsen och på det översta lagret toppar du med mozzarellan och den andre osten.

Gör man den för tjock blir lasagnen inte lika god utan torr då plattorna behöver vätskan.
Gjorde sen en béchamelsås med ost och muskot i, inte heller den ska vara för tjock.
Varva plattorna åt olika håll varannan gång så håller den i hop bättre.
Överst hade jag två sorters ost på, mozzarella och någon vanlig jag hade hemma och rev.
In i ugnen ca 20-25 minuter och klart att servera.