The sadness we feel for happy memories - Saudade

Vi spar en massa minnen på olika sätt, mest i våra hjärtan.
Jag är lyckligt lottad och har många lyckliga minnen i mitt hjärta men kan känna ett vemod att de minnena eller stunderna är förbi. Jag är lycklig i nuet också, men kan sakna människor, platser och stunder i livet som aldrig kommer igen.
Saudade, lärde jag mig i går att det tillståndet av vemod heter i Brasilien och jag fick ett bra namn på min "vemodslycka".
När jag var yngre trodde jag det var mer viktigt att alltid leva i nuet, inte titta bakåt, inte planera för mycket framåt utan leva här och nu. Nu är jag äldre och förstår att allt har sin tid, att man trots att man lever nu också måste planera framåt, men att de minnen man har också måste få just minnas.
I dag när jag plockade kom den här känslan över mig när jag såg skåpet jag fått av min farmor.
Min mamma har renoverat det åt mig och det pryder nu sin plats i vårat vardagsrum.
Min farmor lagade ljuvligt god mat och hennes kalvrullader och köttbullar är lyckliga matminnen jag har. När jag äter det tänker jag på henne och blir glad av att ha haft min farmor så nära men jag känner ett vemod av att det var så länge sen och en saknad såklart, av både henne och farfar.
Min farfar snabbsaltade gurkor som jag tror jag ska göra i helgen, varje gång jag äter dem tänker jag på honom och minns.
I helgen ska jag be min pappa om kopian av ett kort på farmor Svea och farfar Gösta som han har, jag ska sätta upp det på skåpet som kommer i från deras hem, titta på det och känna saudade.