söndag 24 februari 2013

Det finns stunder av frid och lycka, som pärlor i mitt hjärta



I bland har man förmånen att inse och verkligen förstå, att det man upplever just här, just nu är en stund man kommer minnas för alltid. Känslan, doften, kärleken. Att det är en lyckans minut.
Jag tror vi alla har stunder av total frid eller förnöjsamhet, men jag tror inte alla alltid inser att det är ett sån stund.
Självklart går inte någon heller omkring och tänker att NU och NU och NU har jag en stund, men förhoppningsvis har vi alla några sådana stunder i livet som vi sen lägger som gnistrande pärlor i våra hjärtan som vackra minnen.
Jag är en rik människa för jag har många pärlor i mitt hjärta. Stunder jag har träffats som av en behaglig blixt av den känslan. Eller nej blixt är fel ord, en flod av total sinnesfrid och kärlek och just förnöjsamhet. Där jag tänkt att "Den här stunden kommer jag minnas i hela mitt liv och känna samma frid som nu när jag tänker på den"
De allra flesta sådana stunder har med mina barn att göra, såklart kanske. Det finns andra pärlor i mitt hjärta också, men mest är det stunder med barnen.
Inte bara stora stunder som då de fötts, utan små stunder av vanlig vardagslycka. En pärla som jag minns kristallklart är när min förstfödda var några veckor, det var sommar och hon och jag var själva hemma. Hon somnade på mitt bröst och vi låg i en grön soffa i vardagsrummet. Jag låg kvar hela hennes sovstund, luktade på henne, pratade viskande för henne om kärlek och livet och tänkte: Den här stunden kommer jag minnas resten av mitt liv och det gör jag. Jag minns hennes fjuniga mjuka hår, hennes mjuka små fötter hur de kändes i min hand. Jag kan känna doften av bebis när jag tänker på stunden. Jag minns till och med vilka kläder hon hade på sig!
Jag minns att jag tänkte "Det här är lyckan och den totala meningen med livet."

Den där strävan efter lycka vi har i dag, ofta är det stora saker och stora händelser vi tänker på som ska göra oss lyckliga.
Men utan att jag ens då visste vad ordet Mindfulness var eller vad det stod för och utan att jag ens nu är särskilt intresserad av att läsa om ämnet så är det väl lite det jag pratar om. Förnöjsamhet och lycka i den lilla stunden. Kan man uppskatta det och i alla fall i bland tänka " det är det här som är livet och lyckan", då kan man spara stunderna som vackra pärlor i sitt hjärta. Då är man rik!
När jag blir gammal kommer jag ha ett långt långt halsband med gnistrande pärlor med vackra minnen att ta fram. Men jag njuter av dem i nuet med!

Jag hoppas ni alla har några eller många pärlor i era hjärtan. Trevlig Söndag/ Lena

18 kommentarer:

  1. Pärlor i livet ska man vårda ömt... att leva i nuet och för stunden är ett bra motto. Jag försöker men självklart lyckas man inte alltid!

    Vilket bra recept du hade på lasagnen... jag modifierade lite och gott blev det, tack!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sådana stunder har jag också. Och dom allra flesta handlar om dig och dina syskon. Senare kom alla barnbarnen. Tillsammans blir det ett helt halsband, och det finns plats før fler pærlor.

      Mamma <3

      Radera
    2. nej jag tror ingen lyckas alltid. Jag tror inte heller man kan gå omkring dygnet runt alla dagar om året i ett totalt lyckorus. Det är något som "dagens människor" ( hur lät det där nu då!) verkar eftersträva och som jag tror snarare stressar folk i stället.

      Såg att du testade lasagnen, kul att du gillade den :)
      Kram

      Radera
    3. Är man rik mamma har man ett långt långt halsband den dagen man blir gammal :)

      Radera
  2. Otroligt fint och klokt skrivet!
    Och förresten så har jag just ställt in min favorit-kyckling i ugnen, efter ett recept jag hittade på din blogg :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack.
      Vilken kyckling är det du lagar?
      Kul att du tycker om den i alla fall :)

      Radera
  3. Så fint skrivet! Och visst är det viktigt att stanna upp i vardagen och minnas det som händer där.

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja det är lätt att glömma det i bland, för jag tror eller vet att det exakt den vi saknar när vi förlorar den.
      Kram

      Radera
  4. Mycket fint! Du fick mig just att minnas några av pärlorna i mitt livshalsband. Tac, kram och sov gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. :)
      Hoppas du sovit gott!
      Kram och ha en underbar vecka!

      Radera
  5. Visst är det så! Jag kan känna precis som du att det är de där små ögonblicken i vardagen som oftast ger de finaste minnena. Det är också de stunderna jag är räddast att glömma bort.
    Jag tycker patienter som har kort tid kvar pratar varmast om sånt de brukar göra en vanlig dag. Kanske längtan efter att sitta vid köksbordet med sin käraste, dricka kaffe i tysthet och blicka ut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja vi strävar efter stora happenings, fester, fluffiga resor, stora ögonblick ( jag med) men det är precis som patienterna säger. Det är det där lilla vackra man saknar.
      När min värld rämnade och jag spenderade veckor på sjukhuset med min fd man var det faktiskt just den där puttrande kaffebryggaren och doften i vårt kök med barnen springande runt benen jag saknade och ville ha tillbaka.

      Kram!

      Radera
  6. Tack för din fina text Lena! Tänkvärt för alla och envar!

    SvaraRadera
  7. Vilken vacker text, underbart att få läsa skönlitteratur i bloggform:)

    SvaraRadera
  8. Ja, du är rik Lena! Vad fint det är med alla pärlor vi går och bär på. Jag har tänkt så där sedan jag var liten :) Det finns en frid i det. Ett lugn inför livets alla stormar. Du beskriver det så bra och vilken härlig bild! Stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. stormarna blir lite lättare att rida ut helt enkelt. För stormar gör et onekligen. just nu ganska mycket.

      Kram

      Radera