Men trots min matbrist och avsaknad av att kunnat vara ute i det fina vädret, så har jag ändå haft en riktigt bra dag.
Maten tog jag också igen hemma på kvällen. Biff, krämig rotsaksgratäng och kantarellsås som kan betraktas som snabbmat om man som jag gjort gratängen i förväg. Biff av god kvalité kan ingen misslyckas med om man inte översteker den såklart.
Är annars lite mattrött just nu känner jag och vinterslasket och det grå kryper under skinnet på mig.
Drömmer om en vecka eller två i solen att ladda batterierna och se både de små och de stora barnen få lite sol på näsan och spreta med tårna i ett varmt hav.
Men när inte det är möjligt får man göra annat som är gott för själen.
Som att läsa, men inte heller den ron har infallit på några dagar. Tills jag hittade min bok "Svenska Ödehus" av Sven Olov Karlsson som skriver nästan poetiskt om de gamla förfallna husen de besöker och Philip Pereira dos Reis som står för de vackra bilderna.
Man får en inblick i husets historia, vem som bodde där och hur de i bland lämnats. Ett av husen hade 20 år efteråt fortfarande grötkastrullen på spisen och lakanen bäddade i sängen. Historien om just det huset eller dess ägare går tillbaka till nazi Tyskland.
Tänkte faktiskt på queenofkammebornia när jag läste boken. Undrade om om inte skulle tycka om den. Jag som aldrig läst en blogg tills för två år sen och kände inte till andra som bloggar. Nu känns det nästan som om jag "känner" en del av de jag läser! De är inte så många, men jag har några favoriter och hon är en.
Såg nu att bok nummer två finns om Svenska ödehus, något jag helt missat. Så den får införskaffas snart känner jag, för att försöka mota det grå vintervädret ute i väntan på våren ( eller en riktigt vinter med mycket snö och solglitter). Jag vet ju också att när livet kraschar så är det just vardagen man saknar
Men vad gör ni andra när det blir lite för mycket grå vardag för att finna inspiration?
Mer tulpaner, godare mat, sprakande brasor eller vad?
Trevlig måndag! // Lena
Du är inte ensam. Jag tittar åt ett annat håll än ditåt dammet är. Förtränger tills det kommer en dag när jag har ork att ta tag i det.
SvaraRaderaJag känner igen det där med livet som du beskriver. Vår vardag kantas sedan en tid av bekymmer och sjukdom som ibland har en tendens att ta över allt för mycket. Som särbo brottas jag ofta med att vardagen inte kommer till mig och min man så ofta. Han har skäl att vara hemma hos sig allt mer just nu, då det är lite problem för hans barn (iofs vuxna, men de behöver honom ändå). Vi ses kanske en dag i veckan just nu och det blir ingen vidare relation, även om det inte är relationen i sig som är fel. Vardag eller fest, det finns alltid mycket att önska av livet.
SvaraRaderaBoken du rekommenderar tror jag att just min man skulle uppskatta mycket. Den skulle passa honom fint tror jag! Kram och tack för tänkvärda ord!