tisdag 11 december 2012

I dessa juletider, pepparkaksgubbar och smygrasism



I dag blir det inget matrecept.
Middag blev på Leos önskan; kokt korv med bröd.
Efter några sömnlösa nätter, vabbande, försök till att jobba så var hans förslag ett vinnande koncept.
De somnade sen tidigt och jag slösurfade och hamnade i en ocean av åsikter på olika sociala medier om den här pojken som inte fick vara pepparkaksgubbe i ett Luciatåg för att någon kunde ta illa upp, hade mamman fått till svar.
Av något skäl i alla fall inte jag känner till så tillfrågades inte skolan initialt hur det låg till, om historien stämde med hur mamman uppfattat det. Utan man publicerade den här historien i en liten norrländsk bytidning utan någon form av kritiskt källgranskning.
Vilket sen verkar ha varit ett fortsatt spår; avsaknad av kritiskt tänkande.
Genom ett icke rasistiskt Sverige som bara är rädd om våra traditioner for historien som en löpeld.
Nu svarar skolan att det är ett missförstånd och ger en förklaring som sågas av de sociala medierna; efterkonstruktion!
Åter är ingen rasist, vi är bara rädd om våra traditioner.



Traditionen om rätten att vara pepparkaksgubbe är nu viktigare än vikten av att tänka kritiskt och ifrågasätta hur allt egentligen började.
KAN det vara så att en skola med högskoleutbildad personal ( ja majoriteten av dem i alla fall) faktiskt inte alls hade den här avsikten att ta bort denna viktiga svenska pepparkakstradition för någon?
Och även om historien nu stämde, om nu denna lärare var så osäker och rädd att göra fel så hur kunde vi hamna i detta hav av icke rasistiska floskler där exempelvis Facebook översvämmas av " vi har minsann rätt att säga negerbollar" och liknande idiotiska kommentarer där folk gillar och dunkar varandra i ryggen så där himla svenskt!

Lord Farquaad?
" Vi börjar med de jävla pepparkakorna så tar vi tärnorna nästa år och sen bröder är det dax för tomten och sen rask marsch mot slakten av midsommaren."




Och hur i hela friden kan en sån här pepparkakshistoria få mer utrymme och mer upprörda känslor än larmrapporter om barn som far illa, vårdens brist på pengar, skolans misslyckande osv.
Och varför i hela friden skriver jag ens ett inlägg om det?
För att jag reagerar på de otroliga proportionerna ämnet skapat där Patrik Lundberg i Helsingsborgsbladet i sin slutkläm i artikeln sammanfattar det klockrent.
Citat: En ex-nazist i fullmäktige är piano. En chokladboll är ett hot mot yttrandefriheten. En portad pepparkaksgubbe är egentligen Michael Douglas i "Falling Down".

Trevlig tisdag/ Lena

9 kommentarer:

  1. Man upphör aldrig att förvånas över vårt samhälle längre och det är så trist!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo det blir liksom en tillåten port för rasism att spela på i fall som dessa.
      jag häpnar över vad jag ser en del skriver på fb i just " negerbollsandan!"

      Radera
  2. Så bra skrivet! Hoppas du haft en fin Lucia.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. tack.
      Vi tillbringade Lucian på sjukhuset med barnen då de opererades dagen innan.
      Men men det blir väl Lucia nästa år också och de hade ett litet sött Luciatåg som kom till barnavdelningen.
      "mamma kolla den där tomten petar i näsan" ropade Leo ( o det stämde ;)
      Kram tillbaka!

      Radera
  3. Ja, visst blir allt uppblåst ibland. Jag tycker mest att det är synd om barnen när det ska vara petnoga med alla traditioner. Tror inte att pepparkakorna kommer ta över luciatåget om några var rädda för det. Kanske kan vara kul om killarna som inte vill vara stjärngosse kan välja något annat. Och kanske rent av några flickor vara stjärngosse/flicka.
    Mycket söta pepparkakor ni gjort i alla fall!

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja det är ju meningen att julen ska vara kul och inte massa måsten av olika de slag.

      Radera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera